Den här fickkniven med Oscar II på ena sidan och utställningsvyn på andra har jag haft med mig i väskan sen 1988 - jag hittade den i mammas lådor när jag tömde hennes lägenhet. Den har tjänstgjort i situationer, när bröd eller frukt behövt delas.
Så också nu på Ingmarsöutflykten. Jag har haft rötterna fuktade på så sätt och känt närvaron av det förflutna och de hädangångna i varje skiva som skars med den slöa kniven.
Nu verkar det som jag tappat bort den. Den kanske gick till botten på bryggan - det enda ställe på Ingmarsö vi hittade att slå oss ner på. Det känns tomt men ger bara ytterligare en påminnelse om alltings förgänglighet. Det är säkert nyttigt. Suck!
__________________________________________
Sen hittade jag trotjänaren Oscar i ett fack i väskan jag glömt bort! Återseendets glädje spred sig över kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar