I dag 12 juni för 45 år sen dog min pappa.
På Erik Dahlbergsgatan på förmiddagen.
De var på väg till något roligt och hade just gått ut genom porten till 35:an.
Då vänder sig Knut mot Margit och säger: "nu är det visst jag som ramlar..."
och log. Och sen föll han död ner på gatan mitt i leendet.

Här är de nyförlovade och på väg till något annat roligt 1921.