var det i afton vid Teaterladan.
Kvällen var ljum och mild - en underbar sensommarkväll.
Och föreställningen var något alldeles extra.
Per Sternbecks manus har jag haft förmånen att läsa
och det var som annan dramatik, som har runnit ur Pers penna genom åren,
ett mycket välskrivet teaterstycke.
Där finns alltid allvar och humor i balans.
Här är det humorn som dominerar men i bakgrunden finns
en samhällssatir som tar tag i läsaren eller åskådaren.
Detta ganska grova stycke kunde spelats helt annorlunda med en annan regissör och
ensemble. Nu blev det en riktig fullträff, full med burlesk humor framspelat på
ett elegant sätt. Stycket är italienskt i ordets bästa bemärkelse.
Jag tänker på nobelpristagaren Dario Fo och Pistolteaterns tidiga uppsättningar -
Nån mer som minns "Vi betalar inte!"? Eller Turteaterns "Mammas gräs"
I den divisionen spelar nu Ormteatern, pärlan som växer vid sjön Rudans strandkant.
Med värme och kärlek och en total hängivelse tvingar skådespelarna
den mest motsträviga åskådare att stanna kvar över pausen.
Bakom föreställningen finns en stab av hängivna, skickliga medarbetare,
som jobbar ideellt - det är fantastiskt och beundransvärt!
Vad har jag själv gjort hela livet mer än gått och omkring och smågnällt över allt elände? Här i Teaterladan kan jag snylta på andras entusiasm och bli ung på nytt!
Länge leve Ormteatern!
Jag skulle gärna framhäva enskilda skådespelarinsatser, men det blir orättvist och känsligt. Får bara en känsla av att Magnus Jordungs roll skrevs för honom personligen och så är det med de andra också.... Så rasande bra gjort bara!
visst skulle jag vilja peta och dra i en del detaljer - kanske koreografiska -
Men det hör ju till att man känner sig medskapande när man sitter där och glor och ler hela tiden.
Dåligt skådespeleri gör mig direkt sjuk - här blev jag frisk och kunde t o m springa till bussen efteråt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar