Uppstånden

på femte dagen och nu är det bara att försöka komma igen.
En dag i sänder är för mycket men ett par timmar går bra!
Har lyssnat på Björn Ranelids Kniven i hjärtat mellan dvalorna
och den förbluffade mig med sin tydlighet och klarhet och klokhet
mitt i ordflödet. Vågar påstå att den hjälpt mig att tillfriskna.

Från Bonniers hemisda:
"Han uppehåller sig gärna vid godhetens problem. Han lyfter fram ondskan i människolivet. De utsatta och de som ur usla brunnar ösa, för att tala med psalmisten, har i honom en varm förespråkare. Och i bok efter bok ställer han sig på barnens sida och tar deras parti i en kallhamrad och i alltför hög grad brutal tillvaro.

Detta stämmer i hög grad också in på Björn Ranelids nya roman Kniven i hjärtat, som utkommer i mars 2010.

Utgivning på Albert Bonniers förlag:

Den överlevande trädgårdsmästaren 1983
I glastiden 1985
David Hills obotliga minne 1987
Påfågelns längtan 1989
Mördarens öga 1990
Mästaren 1992
Mitt namn skall vara Stig Dagerman 1993
Synden 1994
Kärlekens innersta rum 1996
Till alla människor på jorden och i himlen 1997
Tusen kvinnor och en sorg 1998
Min son fäktas mot världen 2000
Krigaren 2001
Kvinnan är första könet 2003
Bär ditt barn som den sista droppen vatten 2004
Lustmördarna 2005 (pocket 2006)
Hjärtat som vapen 2006
Öppet brev till George W Bush 2007
Ansikte av eld 2008
Kniven i hjärtat 2010 "

Att jag gör så mycket väsen av att ha blivit drabbad av en bok
beror väl mest på att jag inte kan ta till mig sk skönlitteratur längre.
Dikt, poesi och drama går ner hur lätt som helst,
men vare sig korta, långa, tunga eller lätta romaner.
Har ju litteraturvetenskap i bagaget jämte
bibliotekarieutbildningen och den långa tjänstgöringen.
Kanske just därför jag blivit avtrubbad ...eller är det överkänslig?
"Skit samma" som vi säger nu för tiden. Trögt går det i alla fall.
Jag frågar alltid mina tidigare kollegor om tips på läsvärda böcker.
Det är bra för dem också!

"Att leva är att simma från stranden jag till stranden du i havet vi."
En Ranelidaforism. Visst är den bra! Precis så är det ju!

"Den aforismen kan ni läsa i boken Jag skänker dig mina vackraste ord." skriver Ranelid på sin hemsida.